Skottland har gradvis bytt till att använda engelska utan att erövras av England. Nu ska jag temperera det lite genom att det har bott engelsktalande människor i Skottland lika länge som det har gjort i England. Angelsaxerna bosatte sig sydöstra Skottland samt nordöstra England. Emellertid blev engelska inte majoritetsspråket i hundratals år efter det.

Skottland hade flera modersmål som skotsk gäliska, piktiska, ett Brytonspråk som liknar walesiska och även några norrska eller Norn -talare. Vinklarna förde in gammal engelska. Magnus Magnussons bok "Scotland, The Story of a Nation" har en karta över denna distribution på sidan 35.

Gammal engelska ändrades till mellanengelsk och delades sedan upp för att bli skotsk och modern engelska. I slutet av medeltiden återstod bara tre språk. Gaelic, Scots och en liten minoritet engelsktalande. ( Karta över språk i Skottland cirka 1400)

Efter Union of Crowns och senare Union of Parlements, Modern English började öka användningen och Scots och gäliska vissnade. Unionen var dock inte en invasion. Skottland erövrades aldrig av engelsmännen. I själva verket tvärtom. Den skotska kungen ärvde den engelska kronan.

Idag använder nästan ingen skott. Istället använder de skotsk engelska med några träffar av skotska. Det finns en liten grupp gäliska talare, men det var inte nära antalet för bara 200 år sedan. Wikipedia ger 297 823 talare (18,5% av den totala befolkningen) år 1800 och bara 58 652 (1,2%) idag. Således skulle jag argumentera för att Skottland har ändrat sitt språk utan att erövras.

Mongoliet skulle vara en utmanare för ett andra svar. Mongoliet splittrades från Kina under det tidiga 1900-talet. Vid detta använde de en blandning av mongoliska och kinesiska (mandarin) och lite tibetanska. De hade ett eget mongoliskt manus för att skriva. Men i dag, om du reser till Mongoliet, kommer du att se liten användning av det mongoliska manuset. Det ersattes med ett ryskt kyrilliskt skript. Sovjetunionens starka inflytande, som gränsade till Mongoliet, medförde en förändring av områdets skriftspråk. Men även om Sovjetunionen hade ett starkt inflytande, förblev Mongoliet alltid en separat nationalstat och erövrades aldrig av Sovjetunionen. Idag ses det mongoliska manuset vanligtvis bara i Inre Mongoliet, inom Kina. Yttre Mongoliet förändrades.

Taiwan skulle också ge ett tredje svar. Den här kanske politiskt omtvistad beroende på hur du ser på Taiwans status. Men före 1949 var mandarin kinesiska ett minoritetsspråk i Taiwan. När Republiken Kinas regering flyttade till Taiwan 1949 bosatte sig ett stort antal flyktingar från fastlandet där. Idag är kinesiska Mandarin majoritetsspråk. Så officiellt ändrades språket utan invasion.

En del taiwaneser håller inte med om min bedömning eftersom de anser att Taiwan alltid har varit oberoende av Kina och tilldelats kinesisk kontroll och ockuperades efter andra världskriget. Men det är en minoritetsuppfattning. Andra håller inte med mig om det motsatta argumentet att Taiwan inte är ett självständigt land och därmed som en del av Kina inte räknas.

Singapore kommer att vara min fjärde utmanare som svar. De officiella språken är kinesiska, engelska, malaysiska och tamilska. De två sista, malaysiska och tamilska, är områdets modersmål. Engelska kom in via erövring och kolonialt styre. Kinesiska är dock nu det största språket som används ( 49,9% av den totala befolkningen) men Singapore har aldrig erövrats av kineserna. Snarare en stor tillströmning av kinesiska invandrare har förändrat landets kulturella balans.

Det romerska riket startade under kejsarna Julius Caesar (44 f.Kr.) och Augustus (27 f.Kr.) hade latin som huvudspråk och den som talades av dess eliter och ledare. I slutet av det, med ottomanernas erövring av Konstantinopel 1453, var elitens rådande språk grekiska. Huvudförändringen kom under kejsaren Heraclius (610 till 641), vars reformer när han tog tronen inkluderade införandet av grekiska som det officiella språket.

Många länder har ändrat sina officiella språk.

Sydafrika hade två officiella språk (afrikaans och engelska) före 1994 och har nu 11.

Bolivia hade tidigare bara ett officiellt språk (spanska), men nu har det 37 ( ja, 37).

Rwanda gick från att ha franska och kinyarwanda som officiella språk till att ha engelska och kinyarwanda och har nu engelska, franska och kinyarwanda.

I USA gick Louisiana från att vara fransktalande när det blev statligt till att bli tvåspråkigt och förbjöd sedan på 1920-talet faktiskt franska helt innan det försökte återställa det de senaste åren.

Du kan hitta många andra exempel om du tittar runt.

Vad sägs om det heliga romerska riket?

Joseph II (den heliga romerska kejsaren, kungen av Tyskland osv.) bytte imperiets språk till tyska 1781 (Patent of Toleration), från latin och ibland från lokala språk.

Här är saken: det finns något inneboende, anakronistiskt antagande i frågan om ett lands språk. Före XX-talet talade människor utan allmän utbildning, utan media eller ens allmän läskunnighet vad de ville. Språket i ett land formaliserades bara på saker som administrativa kontor, militärbefäl och sådant. 99% av befolkningen behövde inte tala dessa på mer än en elementär nivå (om alls).

Naturligtvis hände det många gånger när landet erövrades, senare fick sin frihet och återvände till det föregående språket som det använde före den senaste erövringen. Ibland började språket till och med förändras innan den verkliga friheten kom, som i tjeckiska länder på 1800-talet, när de började lära sig att de äger nästan döda språk.

Frågan formuleras uppenbarligen av en person som lever i den monospråkiga kulturen. Det finns också andra. I det äldre Europa använde människor ofta många språk - ett hemma, ett annat i byn, det tredje i staden, två till - med handlare. I Dagestan finns det till och med nu byar där två språk används som inte används någon annanstans. Naturligtvis kan de också 2-3 bredare kända dagestanska språk och ryska också. Hur räknar du dessa människor?

Och bilden i hela gamla Europa var som den. Det fanns väldigt många språk i Frankrike, i Tyskland, verkligen i vilket land som helst. De var inga dialekter, de var verkligen väldigt olika.

I Storhertigdömet Litauen blev Ruthenian gradvis det viktigaste officiella språket som ersatte litauiska. Efter att landet blev en del av det polsk-litauiska samväldet ersattes Ruthenian av polska.

Forntida arameiska antogs som en "lingua franca" av de flesta av de mesopotamiska staterna på 1100-talet. Det neo-assyriska riket, en akkadisktalande kultur, lyckades tidigt tidigt erövra de arameiska städerna, ett stort handelscentrum, vilket inkluderade internt exil för den arameiska eliten i hela det assyriska riket. Det innebar att den härskande klassen och assyrerna i klassen skulle sannolikt också tala arameiska, vilket underlättade handeln mellan städerna inom och utan imperiet.

Det är nästan analogt med att den romerska eliten antog grekiska efter erövringen av Grekland, förutom vanliga och närliggande handelspartner adopterade också den erövrade tungan, medan de erövrande assyrierna behöll sitt eget språk som sitt främsta språk för en medan. (Och detta skulle bli konstigt när kaldeerna tog över och återupprättade akkadiskt som imperiets språk.)

Alla länder under romersk regering flyttade gradvis bort från vanlig latin till sina egna distinkta språk. Ett exempel är franska, som är en modifiering och kombination av gallisk och vulgär latin. England återgick till engelska som domstolens officiella tunga någon gång på 1200-talet efter 300 års franska.

Även om det talades många språk i hela det bysantinska riket (eller östra romerska riket) bytte dess domstols- och administrationsspråk från latin till grekiska över tid.

Turkiet, under ledning av Mustafa Kemal Atatürk, introducerade en serie språkreformer via det offentliga utbildningssystemet som allvarligt påverkade förståelsen av äldre dokument. Förändringarna omfattade massiva vokabulärförändringar samt en växling från arabiska till romerska alfabetet. Eftersom språkens taxonomi alltid kan diskuteras kan det med rimlighet hävdas att en förändring av det turkiska språket i denna omfattning utgör en övergång till ett nytt språk, även om det nya språket också kallas turkiskt.

Denna förändring skiljer sig från de mer gradvisa förändringarna som kännetecknade övergångar mellan klassiska, medeltida och moderna språk (t.ex. latin till franska, mellanengelsk till modern engelska, gammalnorsk till danska osv.) Eftersom den var snabb , avsiktligt och officiellt . Detta var inte en långsam social process av förändringar som filtrerades ut genom städer och byar och över sociala klasser under årtionden eller århundraden, det hände via regeringsdekret och officiella uppdateringar av läroplanerna för skolan.

Normanerna antog franska som sitt språk trots att de var de som erövrade.

Jag tror att Alaska också skulle räknas. Jag kan inte föreställa mig att det bodde många (om några) engelsktalande innan det såldes till USA 1867.

Unionen av Sydafrika som bildades 1910 hade engelska och nederländska som officiella språk. Detta ändrades 1925, där afrikanska tillkom som en form av holländska. 1986 skrotades allt omnämnande av holländskt, så det var bara afrikanskt. 1994 tillkom nio modersmål.

För 100 år sedan hade Frankrike många olika lokala språk, till exempel bretonska, ett keltiskt språk. WP säger att så sent som 1950 fanns det cirka en miljon infödda bretonska talare. Idag är språket för alla praktiska ändamål utrotade.